Kanat saivat uuden kodin - avoin vapautus tehokanalasta
Kolme eläintenystävää vapautti avoimesti kolme kanaa suuresta kanalasta Etelä-Suomessa 11. toukokuuta 2008. Kanat vapautettiin, koska niiden olot häkkikanaloissa ovat surkeat.
Suojavaatteisiin pukeutuneet aktivistit nostivat kanat varovasti laatikkoon. Vapautetut kanat on viety uuteen kotiin, jossa ne saavat elää hyvää kananelämää.
- Suomen kanaloissa on noin kolme miljoonaa kanaa. Niistä 85% elää häkeissä, joissa kanoille on tilaa A4-arkin verran. Tehokanaloissa on mahdotonta huomioida kanojen tarpeita. Niiltä riistetään oikeus hyvään
elämään ja niitä kohdellaan robottimaisina munantuottajina pikemminkin kuin elävinä ja tuntevina yksilöinä, joilla on arvo itsessään, sanoo Cajsa Nykvist, yksi vapauttajista.
- Kun sain tietää miten kanoja Suomessa kohdellaan, tunsin olevani moraalisesti velvollinen toimimaan. On sääli, että tällä kertaa pystyimme vapauttamaan vain kolme kanaa, mutta tuntuu hyvältä että ainakin ne saavat nyt tuntea oikean maan jalkojensa alla, sanoo Mathias Smulter.
- Tämä teko on ensisijaisesti symbolinen. Toivon että se saa ihmiset kyseenalaistamaan ihmisten suhtautumista eläimiin maataloudessa. Minulle on tärkeää toimia avoimesti, niin että asiallinen keskustelu on mahdollista, sanoo Emma Nykvist.
-----
"Befriade hönor får nytt hem"
Pressmeddelande 11.5.2008
De bedrövliga förhållandena under vilka burhönor i Finland lever, gjorde att tre djurvänner den 11 maj 2008 genomförde en fritagning av 3 hönor från ett storskaligt burhönseri i södra Finland. Iförda skyddskläder gick de in i den olåsta byggnaden och lyfte försiktigt ner hönorna i en låda. De befriade hönorna fördes sedan till ett nytt hem ute på landet, där de kommer att få leva goda hönsliv.
"I Finland finns ca. 3 miljoner värphönor. Av dessa lever 85% i burar, som ger hönorna ett livsrum lika litet som ett A4-ark. Vid storskalig äggproduktion är det omöjligt att tillgodose hönornas behov. Hönorna fråntas sin rätt till ett bra liv och betraktas som robotliknande äggproducenter, snarare än som levande och kännande individer med ett egenvärde", säger Cajsa Nykvist.
"När jag insåg hur värphönor i Finland behandlas, kände jag mig moraliskt skyldig att agera. Det är synd att vi denna gång endast kunde rädda tre hönor, men det känns bra att åtminstone dessa nu får känna riktig mark under sina fötter", säger Mathias Smulter.
"Denna handling är först och främst symbolisk. Jag hoppas att den kan inspirera till reflektion över människans inställning till djur inom lantbruksindustrin. För mig är det mycket viktigt att agera öppet, så att en saklig debatt kan äga rum", säger Emma Nykvist.